I måndags åkte vi till ett naturreservatet Lunnsjöskogen vid Igelsjön i Norrköping. Fanns inte så super mycket att fotografera där vi var, men man försöker hitta motiv ändå. Troligtvis för att man är lite blind ibland och ser inte alltid. Ett problem i vissa fall, man är väl lite för bekväm möjligtvis.

I onsdags åkte vi till Ribbingsholm vid Skärblacka, mestadels för att det var dimmigt ute och det var mer utanför stan. Det kändes som att det finns mer att fotografera då (generellt). Eller ja, mer ”objekt eller vy”, troligtvis för att bakgrunden blir lite ”bortsuddad”, som macro ungefär eller annat där man vill isolera objektet eller fokusera på det. Så kan dimman öka känslan av mysterium eller det okända, man vet inte riktigt vart man är eller vart det är, en oklar bild kanske man förklara det, men skapar såklart frågor.

Vi svängde bort till Sörsjön för att fotografera, börjar bli lite mer liv i naturen så som fåglar, t.ex såg jag sjärtmes 2ex samt hackspett skapade läten längre bort och blandade tättingar.